Riva båthusen

Klubbens verksamhet började med en rivstart efter krigsslutet. I april månad 1946 fick styrelsen en skrivelse från Tranås stads drätselkammare att alla hyreskontrakt med båtägare som hyrt båthus på norra sidan av hamnen var uppsagda, och att alla båthusen skulle vara rivna den 1 maj samma år, och någon ny plats för båtarna var inte anvisad.

Ordföranden kallade omedelbart till sammanträde med styrelsen, en kommitté tillsattes bestående av styrelsen plus Robert Jägermark och Herman Johansson, som skulle sköta förhandlingarna med drätselkammaren.

 

I skrivelsen till Tranås stad begärde klubben uppskov med att riva båthusen till vintern när Svartån var frusen. Hur dessa förhandlingarna fortskred vet jag inte men det måste gått båthushyrarnas väg för det nämns inte något om dem i följande protokoll.

 

Verksamheten i gungning.

Vid årsmötet den 29 augusti 1946 var klubbens fortsatta verksamhet i gungning, Ordföranden Algot Strand framhöll att det var mycket ringa intresse och uppmanade medlemmarna att uttala sin mening om klubbens vara eller icke vara. Men efter en diskussion beslöts enhälligt att TMK skulle leva vidare.

 

150 motorbåtar i Tranås.

Fyrbelysningen vid åmynningen var åter på tapeten, styrelsen fick i uppdrag att denna gång förhandla med elverket i staden.

Åren 1947 och 1948 var klubbens stora stötestenar belysningen i hamnen, eftersom skadegörelse på båtarna hade förekommit, och fyren vid åmynningen, som ännu inte kommit på plats. Motorbåtsägarna i Tranås hade nu börjat närma sig 150 stycken, långt i från alla var medlemmar i klubben.

 

Kräftskiva.

Till den kräftskiva som skulle anordnas i augusti 1948 var även damerna inbjudna efter beslut på årsmötet, till skillnad mot kräftskivan året efter då fick inte damerna närvara. En stilla undran vad ställde damerna till med under skivan 1948?

1950 valdes den i Tranås kände sporthandlaren Tage Thalén in i klubben, han blev senare invald i styrelsen och var en av klubbens funktionärer under många år.

 

Båtägarna i Tranås blev hemlösa

Nästa år 1951 var klubben hemlös därför att Tranås stad hade sålt varvet och vinteruppläggningsplatsen till Tranås Bryggeri aktiebolag.

Det såg mörkt ut för TMK och båtägarna för att det fanns ingen anvisad plats till uppläggning kommande höst.

 

Motorbåtsklubben hade lämnat förslag på nya platser till stadsingenjören Sune Nelsson, det ena området var Bullagärde det andra var Näset.

Ett område om cirka 10.000 m2 skulle behövas eftersom det nu var mellan 250 och 300 båtar som skulle få plats. Klubben gjorde ett försöka köpa de behövliga kvadratmetrarna vid Bullagärde för 2 kr/m2 som ansågs vara den lämpligaste platsen.

Tranås stad tyckte att Näset skulle vara bättre för att Bullagärde var avsatt till industriområde i statsplanen. Något köp blev alltså inte av.

I stället ville styrelsen i TMK att ombilda klubben till en ekonomisk förening, för att klara av att ränta och amortera de 25 000 kronorna som en iordningställande av varvet på Näset skulle ha kostat.

 

Dela klubbstuga med Tranås Golfklubb.

Det var även aktuellt att TMK och Tranås Golfklubb skulle dela klubbstuga vid Näset.

Men när golfklubben hade tagit sin del av marken återstod det endast ca. 5000 m2 till uppläggningsplatser, så att flyttningsplanerna förkastades.

Likaså förslaget om att ombilda klubben till ekonomisk förening förkastades.

Förhandlingskommittén som var tillsatt med den nye ordföranden Ernst Hagberg i spetsen frågade de styrande i Tranås hur de tänkt sig planera stora hamnen.

Det visade sig att Motorbåts klubben fick disponera hamnområdet mot att ordningsföreskrifter arbetades fram och godkändes. 

Tranås stad anskaffade en kran med bemanning i hamnen för sjö- och torr-sättning av båtarna.

Klubben hade nu 1952 mellan 60 och 70 medlemmar.

 

Provision på indrivna avgifter.

Ur 1953-års protokoll går att läsa att det fanns svårigheter med att driva in årsavgifterna. Mötet beslutade att om kassören måste anlita en springpojke vid inkasseringen skulle denne få 10% av den indrivna summan.

För lotterimedel skulle klubben köpa in en slipmaskin och en dammsugare.

Det har under flera år diskuterats om att anordna en "snurretävling" med riktiga racerbåtar på sjön, men eftersom det har varit svårigheter att erhålla ett lämplig start och mål område har tävlingen blivet uppskjuten.

 

1954.

I årsberättelsen från 1953-1954 står det att styrelsen av lotterimedel inhandlat en slipmaskin och en dammsugare samt förhandlat fram 10% rabatt på båt utrustningsartiklar utom på zinkvitt och linolja hos stadens färghandlare.

 

Ett återkommande problem är hastigheten på båtarna i hamnbassängen och i Svartån. Ordföranden uppmanade samtliga medlemmar gör sitt bästa i att hålla en låg fart.

 

Träbron vid Dragsnäs.

Kassabehållningen 1955 var 2531 kr och ansågs vara god. Årsavgiften var 3 kr, medlemsantalet hade ökat med 20 till strax över 90 stycken.

Årsmötet gav styrelsen i uppdrag att skriva till Väg och Vattenbyggnadsstyrelsen för att få i stånd en rivning av den gamla träbron vid Dragsnäs.

 

Vidare bestämdes att ett bidrag om 50 kr skulle utbetalas till länsstyrelsen i Östergötland för få farlederna i sjön Sommen utprickade.

 

Snurretävling.

Tranås Motorbåts Klubb anslöt sig 1956 till Svenska Motorbåtsunionen S.M.U.

En tävlingskommitté tillsattes för att försöka genomföra snurretävlingen. Mycket arbete lades ned på arrangemanget bland annat kontaktades klubbar i Eksjö och Linköping som hade erfarenhet av liknande tävlingar, även Svenska Motorbåtsunionen tillskrivs om kostnader och dylikt. De upplysningarna som kommittén samanställde avskräckte all vidare planering, det skulle kost cirka 4000 kr med enbart ett 10-tal båtar.

 

Ernst Hagberg utsågs att medverka vid S.M.U´s årsmöte den 27 maj 1956 i Stockholm. Till reseersättning avsattes 125 kronor ur klubbkassan.

 

Hastighetsbegränsning.

Samma år beslutades, efter ett brev från en markägare utefter Svartån, att i samråd med drätselkammaren reglera båtarnas hastighet i Svartån och hamnen,

4 knop i hamnen och 5 knop ifrån Åstugesvängen till åmynningen.

Klubbens medlemmar stod gärna till myndigheternas förfogande vid övervakning av bestämmelserna.

 


Livräddning.

Den 11 augusti 1956 under en gemensam utflykt räddades en 13-årig pojke med all sannolikhet från att drunkna. Han hade kapsejsat med sin kanot i det mycket blåsiga vädret. Pojkens 11-årige bror som låg med sin kanot alldeles i närheten, hade ingen möjlighet att undsätta sin kamrat i den höga sjön. Båda pojkarna räddades upp i Kjell Hultqvists båt och fick följa med till Hättebaden där de fick torra kläder och kunde sedan bege sig hem utan några men.

Det bliv stora rubriker i tidningarna och fina pluspoäng för klubben.

 

På egen risk.

En för våra dagar lite underlig skrivelse sändes den 20 september 1957 till drätselkammaren i Tranås. Det gällde en skylt som Tranås stad hade satt upp på kranen som löd att båtarna lyftes på egen risk. Styrelsen ansåg att det var bättre att staden tecknade en försäkring för kranen än att kanske 150 båtägare tecknade var sina. Då skyddade båtförsäkringen enbart för brand, om nu båten var försäkrad. Så man kanske förstå den oro som båtägarna kände när dom lyfte "ögonstenen" helt på egen risk.

Medlems antalet ökade stadigt och var nu uppe i 135 stycken.

 

Arrendera uppläggningsplatsen vid hamnen.

I början av 1958 fick klubben erbjudande att arrendera hamnområdet på cirka

5700 m2 med lyftkran och hamnmagasin ett arrendekontrakt lades fram på

årsmötet -58 och godkändes av medlemmar.

Olle Malmberg valdes till ny ordföranden, den avgående Ernst Hagberg valdes enhälligt till hedersordförande.

 

Klubben ökar medlemsantalet.

Arbetet på varvet fortsätter 1959 med att fylla ut och dränera uppläggningsplatsen samt att bygga om och renovera det blivande klubbhuset.

Styrelsen uppmanade varje medlem att hålla god ordning på det nu egna varvet och att avvisa obehörigt folk från området.

Femtio nya personer hade sökt och fått inträde i klubben som ökade i antal till cirka 185 stycken.

Priser för uppläggning beslutades enligt följande: under 6 meter 8 kr för medlem och 10 kr för icke medlem, samt för båt över 6 meter 12 kr för medlem och för icke medlem 15 kr per säsong.

 

Båt i stället för bil.

Ordföranden Olle Malmberg försökte i verksamhetsberättelsen från 1959-60 förklarade det ökande medlemsantalet "med att tidigare bilägare, som av olika anledningar t.ex. trångt på landsvägen, brist på parkeringsplatser och dyra bil kostnader, köpte sig en båt istället."

  Det var nog ingen förklaring som stämde helt, utan folk i allmänhet hade fått bättre ekonomi och mer fritid och kunde unna sig både en bil och en båt.

Klubben fortsätter alltså att öka medlemsantalet till 202 stycken under 1960.

Klubbstugan är nu färdig och ett stort arbete har lagds ned av medlemmar på fritiden, som gjorde att kostnaderna kunde begränsas till minsta möjliga.

 

Många funktionärer.

Antalet medlemsvalda funktionärer har stadigt ökat genom åren och är i början av 1960 utökat till 24 stycken. Dessa om eller nyvaldes den 1 april samma år:

 

Ordföranden               Olle Malmberg

vice Ordföranden      Tage Thalén

Sekreterare           Ivar Borg

Kassör                Holger Gunnarsson

Uppbördsman           Erik Wahlgren

Klubbmästare          Kjell Hultqvist

Materialförvaltare    Elis Pettersson

 

Styrelsesuppleanter   Sven Magnusson

                      Nils Lundqvist

Revisorer             Robert Haglund

                      Robert Jägermark

Revisorsuppleanter    Bror Brodin

                      Per Karlsson

Kranskötare           Anders Blomqvist

Varvskommitté         Sven Lundqvist

                          Erland Gustavsson

                          Elis Pettersson

                          Erik Wahlgren

Lotterikommitté       Sven Magnusson

                      Kjell Hultqvist

                      Nils Lundqvist

                      Göran Salomonsson

                      Hans Fredriksson

                      Ernst Hagberg

 

Vidare under 1959 fick Tranås Filadelfiaförsamling löfte att sätta upp ett mötestält på uppläggningsplatsen under sommaren till en kostnad av 150 kronor.

 

1960-1961.

Verksamhetsåret 1960-1961 var liksom tidigare år präglat av mycket ideella uppoffringar, som stärkte klubbens sammanhållning och lockade nya medlemmar.

El-installationen av klubbstugan var färdig samt invändig målning.

En ny slipvagn färdigställdes, Karl Andersson tackades för ett fullgott arbete med vagnen.

Samma år får föreningen en egen båtmössa med märke. Mössan har varit ett önskemål under lång tid.

 

Den gamla Dragsnäsbron revs under året vilket gjorde att inte allt för stora båtar kunde passera.

 

1961 - 1962 liknar i stora sammanhang tidigare år med utfyllnad och iordningställande av uppläggningsplatsen.

Styrelsens befarade minskning av medlemmar, på grund av att medlemsavgiften fördubblades, besannades inte. Avgiften höjdes från 5 kr. till 10 kr. per medlem och år.

 

Övertagande av driften.

Ordförande Olle Malmberg hade under året besökt stadsingenjör Ralf Pettersson för att underhandla om Klubbens angelägenheter för vad som gäller hamn och uppläggningsplats.

Ralf Pettersson tänkte sig en förflyttning av klubben till området framför reningsverket, men eftersom detta projekt inte låg inom överskådlig framtid diskuterades inte denna lösning närmare.

 

Tranås stad kom med förslaget att klubben skulle överta driften och underhållet av den befintliga hamnen samt också tillgodoräkna sig inkomsterna, men Malmberg var avvaktanden till förslaget och framhöll svårigheterna med att en ideellt arbetande styrelse och klubb inte kunde klara av de åliggande som skulle begäras, utan att anställa en person på heltid.

 

 

Efter år 1962 har protokollen inte förts i en protokollsbok, utan på lösa blad som arkiverades i pärmar, varför många verksamhetsberättelser och årsmötesprotokoll förkommit. Jag har haft svårigheter att dokumentera tiden mellan 1963 och 1970.

 

1970.

Men fortsättning följer.